kaosiasien

Jag trodde aldrig att jag skulle sitta bak på en motorcykel, palla passionsfruk från en bonde, ha mina fötter i ett vattenfall i djungeln, äta groda, rådjur och kanin eller sitta på toppen av ett berg och se ut över staden, i Vietnam. Men det är precis vad vi har gjort dem senaste dagarna och mer därtill.



Vi började med en dagstur i Dalat, åkte runt hela staden och ut på landet, Hamnade uppe på ett av det högre bergen och såg ut över Dalat, vilken utsikt! Det slog alla berg jag någonsin bestigit, till den kategori räknas dock endast Gårdstensberget och Lerberget, tyvärr. Men efter det var jag helt såld. Älskade varje minut av det.  Så vi bestämde oss för att ta ytterligare en tur fast på 3 dagar från Dalat till Na Trang. Så nu e vi på väg!



Ett mellanstopp med övernattning någonstans i Vietnam. Igår stannade vi till i en minoritetsby, som det kallas här. Satte oss på ett litet café vid en sjö, såg ut över vattnet och solnedgången. Vi hade ingen aning om vart i landet vi befann oss i men vi mådde så underbart bra.



Att palla frukt här är nog det lättaste man kan göra här. Vi stannade till vid vägen, hoppade av motorcyklarna gick in i en trädgård. Passionsfruken var överallt! Hängandes över våra huvud. Vi snodde med oss en hel ICA-påse, efter att först käkat nästan ett dussin...



Det tog oss 20 minuter att gå till det näst sista vattenfallet, det låg inne i djungeln så vi fick parkera cyklarna och promenera, eller inte riktigt promenera utan mera hålla oss fast i lianer och gå ner för ett minde berg.
Väl framme där ville man bara dra av sig kläderna och hoppa i men eftersom att en av chaufförerna var med fick vi behärska oss en aning.





Och sist men inte minst middagen idag! Killarna frågade oss om vi någon gång ätit groda. Detta var min första tanke "Groda?! Nej och tack o lov för det!" Men vad jag blev positivt överraskad. Det var hur gott som helst, smakar lite som kyckling som pappa säger. Till detta fick vi även rådjur och kanin, bägge två var väldigt goda. Så det måste man prova i Vietnam, i alla fall jag för min gräns av vad jag äter stannar vid djur, alltså inga insekter.



Vi red ju på elefanter idag också! Tog en tur på morgonen genom minoritestbyn och genom sjön. Väldigt guppigt, vi började undra lite när elefanten var på väg takt in i ett träd men den ville bara ha lite frukt så det gick ju bra, och vi var inte alls nervösa eller det minsta skraja överhuvudtaget... Trodde ett tag att den skulle springa upp i djungeln med oss på men det är ju inte värt att nämna egentligen.

/Jennifer

Check!

Vem det än var som kom på att man skulle åka pulka i öken var ett geni, iallafall om pulkan hade åkt lite snabbare och varit lite bättre. Vi kom nog upp i ca 2 km/h så att säga att vi hade vind i håret hade nog varit att ta i. Och den person som kom på att man ska ha ett snöre längst fram (?!) så kan man hålla i sig? Emm... jag lämnar den frågan obesvarad, fast det var säkert samma person.
Ett tag funderade jag på ifall det skulle gå snabbare att rulla ner. Övervägde starkt den idén när det var Martinas tur att åka. Tur var väl att jag kom på att sand i rumpan inte är en stor hitt.

Klockan ringer, Martina går inte upp. Ingen av oss är speciellt morgonpigga eller hurtiga så att behöva gå upp kl 4.10 är en riktig bedrift, för er som känner mig, ni vet att jag hatar att gå upp tidigt på morgonen, inget jag e stolt över men sa ligger det till. Iallafall vi tar oss upp, in i jeapen och iväg mot öken. Soluppgången var helt otrolig. Sen skulle vi åka pulka... Inte lika otroligt.

Sista stoppet på utflyckten, det fjärde av fyra. (De andra tva stoppen var bara okej, och för att vara ärlig så minns jag bara den ena.) Sista stoppet var Ferry stream. Vi fick gå i vatten upp till anklarna, Koh Tao all over again, men vi höll ut och kom fram till ett litet men ack sa fint vattenfall. Lite sega och trötta var vi men det var en härlig dag.

 

                                   



Bussresan till Dalat var verkligen en bumpy ride. Tror att vi vid några tillfällen på den resan åkte igenom skogen faktiskt inte helt säker, men det saknades en del vägar. Men jag och Martina hade det roligt ända, hon sov (?!) och jag lyssnade på musik. (Jag sov med men det tänker jag inte erkänna för henne.) 
Att summera den färden: En kvinna fick två säten över sig, dem ramlade bokstavligen på henne, trodde hon brutit benet men hon klarade sig. Konstant nedtrampande av Martinas fot, en aning trångt men vi hade i allafall benutrymme för ungefär ett ben, det andra fick vi dra upp och ha på sätet. Helt O.K resa ända.

 

Vi bodde varken i förorten till Mui Ne eller i stan. Det fanns varken eller. Vi bodde på en gata men endast resorts och restauranger. Ska inte klaga bodde på ett väldigt fint hotell med swimmingpool och personal som åt middag på våran altan, till vårat rum. Blev lite chockad när jag kom ut och ser en liten tjej sitta och äta pannkaka precis vid vår dörr.

Så här ligger det till nu. Inläggen och bildern har kommit i lite fel ordning men nu blir det hädanefter rätt!

Grattis till Amanda som blir 20 idag. Hon vacktes med sjonsang och fick en bananashake av mig som jag tror hon blev glad over. Man kan alltid vara saker pa att Amanda ar sugen pa bananashake , hehe :)

Det var en ganska lang busstur till Vietnam. Soffan och Amanda tog morgonbussen och jagoch Martina tog em bussen. Inna nvi lamnade Kombodja ville vi se S-21 och The Royal Palace. Bagge tva var valdigt farcinerande fast pa helt olika satt. S-21 var hemskt, jag madde illa av att se allt som hande dar. Det ar en stor del av Kambodjas histora och darfor vart att se och lara sig mer om. Hade ingen aning om att sadana saker kunde handa pa 80-talet! Det ar ju verkligen nutid! Brutalt men verkligt hade jag sammanfattade det.